Lennart Kriisa

Lag & Avtals chefredaktör bloggar om arbetsrätt

Parterna har bollen

Sällan har det varit mer stiltje på arbetsmarknaden. De politiska partierna har lämnat walkover i väntan på nyvalet. Även parterna är tyvärr låsta.

För ett år sedan stod dörren vidöppen. Då var tjänstemannafacken och Svenskt Näringsliv på gång att revolutionera spelreglerna för arbetsmarknaden. Ett nytt omställningsavtal ville alla ha. Tjänstemannafacken, som organiserar sig i PTK, efterlyste kompetensutveckling och arbetsgivarna suktade efter att ersätta anställningstid med kompetens. Kohandel var alltså möjlig.

På den fackliga sidan var Cecilia Fahlberg, Unionens ordförande, mest pådrivande. För hennes medlemmar är kompetensutveckling avgörande för att förbli attraktiva på arbetsmarknaden. SACO-förbunden är inte lika pigga, deras medlemmar har redan en gedigen utbildning i ryggen. För arbetsgivarna hägrade bara ett mål: att slippa räkna anställningstid vid driftsinskränkningar.

Parterna tog en paus inför förra julen och skulle återuppta förhandlingarna därefter, men ingenting hände. I det senaste pappersnumret av Lag & Avtal har vi tagit reda på vad som fick dem att gå in i väggen och vad som krävs för nya tag. Att förhandla klart är viktigt.

I annat fall kan det börja röra på sig i riksdagen, åtminstone när det är slut med att ett enfrågeparti kan kidnappa hela politiken.

Bemanningen skämmer ut sig

Bemanningsupproret tycks ge resultat. Aftonbladet, Expressen, båda gör de nu avbön och påstår att de bemanningsanställda journalisterna ska få riktiga tjänster, alltså bli anställda av den arbetsgivare som de arbetat för i åratal. Tidigare har budskapet varit att de bemanningsanställda inte har något att beklaga sig över, de har ju tillsvidareanställningar på sina bemanningsbolag.

Det är förvisso sant, men lika sant är att de permanent bemanningsanställda hamnar i ett B-lag. Sämre villkor och sämre anställningstrygghet är vardagen. För anställningstrygghet, det är att kunna lita på sin närmaste chef, att inte plötsligt få sin tjänst indragen. Så har det sett ut på dagstidningarna. En reporter sliter hårt i tre-fyra år på samma arbetsplats, sedan händer något som inte passar arbetsgivaren, och vips åker den bemanningsanställde ut i kylen. En bemanningsanställd kan inte höja rösten på samma sätt som sina arbetskamrater.

Så fungerar givetvis inte bemanningsbranschen i stort. Det normala är att bemanningsanställda rycker in vid tillfälliga arbetstoppar, och mot en sådan verksamhet är svårt att invända. Tvärtom, arbetstillfällen skapas.

Att protesterna började på Aftonbladet är naturligt. Den tidningen har högst i tak, journalister vågar säga ifrån när något är galet. Positivt är att protesterna har lönat sig. I det här fallen kan ingen påstå att vi har fått tystare arbetsplatser.

 

Därför falsklarmar LO

Visstidsanställningar på historiskt hög nivå, larmade LO och genomslaget blev stort. Förstås. Här har vi en nyhet med allmänintresse. För visst går det att vinkla siffrorna på detta sätt, men är budskapet hederligt?

Befolkningen ökar, alltså blir det både fler visstidsanställda och tillsvidareanställda. Andelen visstidsanställda har däremot legat still under hela 2000-talet. Runt 15 procent.

Inte lätt att veta kanske. Alla klickar ju inte runt bland SCB:s arbetskraftsundersökningar.

Det gjorde knappast heller SVT:s Aktuellt, som bjöd in LO och Svenskt Näringsliv till debatt. Fast arbetsgivarna ville inte dyka upp. Förmodligen fruktar de att debatten bara förvärrar för arbetsgivarna. Hur nu det hänger ihop.

Aktuellt dundrade på med ett upprörande reportage. En ung tjej beklagade sig över egna anställningsvillkor och samhällsutvecklingen i stort. Tove Lifvendahl, ledarskribent på SvD, tyckte att tjejen lät lite väl påläst och googlade fram att hon var aktiv inom Vänsterpartiet. En politiker således. Tove Lifvendahl slängde in denna brandfackla på twitter.

Aktuellt bad om ursäkt och beklagade sin bristande research (programmet är raderat från SVT Play, det är därför jag inte länkar). Vänsterpartisten i riksdagen, Ali Esbati, twittrade att det inte var något att be om ursäkt för, alla ska väl få uttrycka sig i tv, även politiker. Men för tittarna blir det knepigt om politiker framställs som vanligt folk. I vems sak uttalar sig den intervjuade, i partiets eller i egen? Å andra sidan, det är inte lätt att hitta ungdomar som vågar uttala sig om anställningsvillkoren. I dag förekommer det ju till och med klausuler, förvisso ogilitiga, där det står att den anställda får indragen lön om hen uttalar sig om företaget. Inte ens den egna lönen får den anställde avslöja.

LO:s Tobias Baudin fick alltså debattera ensam i studion. Aktuellt hade lockat dit en kvinna från Timbro, men det är ju inte samma sak som att hon företräder arbetsgivarna. Tobias Baudin ville prata med arbetsgivarna men hade inte själv några lösningar.

Han kunde ha sagt att anställningsformen allmän visstid skulle raderas, det var ju den som gjorde att andelen visstidsanställningar ökade under 90-talet för att sedan ligga stabilt. Men det gjorde han inte. Socialdemokraterna vill nämligen inte ta bort den allmänna visstidsanställningen. Knepigt läge för LO således. Varken arbetsgivarna eller Socialdemokraterna vill ändra reglerna. Då blir det rapporter som larmar lite väl högt.

 

Staten och kapitalet i samma båt

Svenskt Näringsliv har i åratal trummat ut att de svenska lönerna är för sammanpressade. Det är därför arbetsmarknaden blivit tudelad: arbetsgivarna saknar tillräcklig motivation för att ge de oerfarna en chans.

Om lägstalönerna var lägre, då skulle arbetsgivarna få en morot.

När statliga Konjunkturinstitutet kopierar arbetsgivarnas uppfattning blir det förstås rött kort från facken. Kommunals samhällspolitiska chef anser att Konjunkturinstitutet ger en missvisande bild, eftersom 100 000 anställda inom vård och omsorg hankar sig fram på 8 000 kronor i månaden. Att öka deras löner, främst genom att erbjuda heltid, är mycket viktigare.

Retoriskt är lägstalönerna knepiga för fackförbunden. Avtal med lägre löner för ungdomar har redan slutits på arbetsmarknaden. Fackförbunden är givetvis medvetna om att utanförskapet måste brytas. Men vissa formuleringar sticker i ögonen på fackförbunden.

Som när Konjunkturinstitutet upplyser om att det finns en gräns för hur mycket lägstalönerna kan sänkas,  på grund av vårt ”förhållandevis generösa välfärdssystem”.

En sådan formulering kan fackförbunden aldrig acceptera, knappast heller Socialdemokraterna. Fast Konjunkturinstitutet är ju politiskt obundet, alla åsikter baseras på forskning. Det är väl därför så mycket forskning bedrivs inom fackföreningsrörelsen. Alla behöver sitt eget underlag att stångas med.

 

Skulden för de sjuka

Sjuktalen fortsätter att dra iväg och alla är bekymrade. Utredaren Jan Rydh lanserar ett batteri med åtgärder på DN debatt. Samtliga är kopplade till arbetsmiljön.

Jan Rydh utgår nämligen från att de diagnosgrupper som ökar mest – psykiska sjukdomar (oftast orsakade av stress) och sjukdomar i muskler/rörelseorgan – bottnar i problem på arbetsplatsen. Och för dessa bär arbetsgivaren skulden.

Denna utgångspunkt får mothugg. En ledarskribent sticker ut hakan och anser att även individen har ett ansvar för vantrivsel på arbetsplatsen, eller på ren svenska, byt jobb för böveln.

För vem kan avgöra vad som utlöst en psykisk sjukdom? Var det den trassliga relationen, stressen på jobbet, ett nedärvt missbruk eller dålig ekonomi?

Vi har i dag en samhällsutveckling med allt svajigare mental hälsa, som inte enbart kan kopplas till förhållandena på arbetsplatserna. Pensionärerna är storkonsumenter av antidepressiva mediciner, självmorden ökar bland ungdomar, arbetslösa löper fyra gånger högre risk att drabbas av psykisk sjukdom.

Alltså, om vi har en trend där den psykiska ohälsan ökar inom hela samhället, varför ska då arbetsgivarna ensamma bära skulden? Tja, kanske är det orättvist, kanske är arbetsgivarnas hundhuvud för stort, men vad ska vi annars göra? Att förbättra arbetsmiljön må vara en enkel väg, men jag ser i alla fall ingen annan som kan bära framåt. Dessutom finns tecken på att stressen faktiskt har ökat på arbetsplatserna. Den Europeiska arbetsmiljöbyrån kunde till exempel visa att fyra av tio arbetstagare anser att stress inte hanteras på ett bra sätt på deras arbetsplatser.

Industriavtalet - en krutdurk

Den som tror att industriavtalet bevarar freden på svensk arbetsmarknad i all framtid bör studera denna paneldebatt, arrangerad av Medlingsinstitutet. Hoten är nämligen så många att arbetsmarknadens parter famlar efter lösningar.

Att lärarna får tre miljarder kronor är till exempel inget som får Håkan Sörman, vd för SKL, att bara jubla. Han oroar sig över kompensationskrav från andra yrkesgrupper. Allvarligast blir det, enligt Håkan Sörman, om de tre miljarderna pytsas ut generellt på lärarna. Strategin är att motivera löneökningen genom särskilda tjänster, som förstelärarna. I annat fall blir det ingen acceptans från andra grupper som anser sig vara felavlönade.

I samma debatt räknar Göran Arrius, SACO-ordförande, upp vilka grupper han anser vara felavlönade, nämligen alla som har så låga löner att de inte kan räkna hem kostnaderna för sin akademiska examen. De behöver prioriteras.

Ulf Bengtsson, generaldirektör för Arbetsgivarverket, väljer att lyfta fram forskarna. De är också utsatta för en allt hårdare konkurrens. Om lönerna är för låga, då försvinner forskarna utomlands. Eller struntar i att komma hit. Alltså behöver de också prioriteras.

Carola Lemne, vd för Svenskt Näringsliv, ser också hoten. Om lönerna stiger, medan företagen inte kan höja priserna, då kommer svenska företag att förlora marknadsandelar till utländska företag med billigare produkter. Sedan är det klippt. Alltså bör ingångslönerna sänkas. Fast då handlar det förstås om något annat, som att släppa in ungdomarna.

Torbjörn Johansson, LO:s avtalssekreterare, är den som har det besvärligast av alla. Inom LO-familjen anser sig flera grupper vara felavlönade. Dessutom drar tjänstemännen i från. Hela 20 000 kronor i månaden skiljer i dag mellan kvinnlig arbetare och en manlig tjänsteman.

Då surnar förstås Eva Nordmark, ordförande för TCO, till.  Sådär trubbigt kan man inte räkna, tycker hon. Det finns tjänstemän med höga löner och tjänstemännen som tjänar alldeles för lite. De behöver också mer.

Som ni hör har  alla fullt upp med sitt. Den stora frågan, varför kvinnor tjänar mindre än män tas inte ens upp. Den faktiska löneskillnaden mellan kvinnor och män är numera 25 procent, eller 3,6 miljoner räknat på ett helt yrkesliv. Inte konstigt att Kommunal och andra kvinnoförbund är förbannade och lär kräva mer än andra i nästa avtalsrörelse.

Löneskillnaden handlar främst om att kvinnor jobbar deltid. Där har Håkan Sörman sin svåraste nöt att knäcka, särskilt eftersom kommunerna får bestämma själva i den frågan. Vi får väl se om det blir ett kollektivavtal som sätter press på kommunerna.

Med en individuell föräldrapenning skulle löneskillnaderna minska.  Kvinnorna kommer då att känna mindre behov av att jobba deltid, papporna är ju lika delaktiga från start.

Parterna inser säkert värdet av att införa en individuell föräldraförsäkring, men tycker att det är politikernas uppgift. Nå, ibland är det ändå värt att säga vad man tycker. Arbetsmarknadens parter borde gå i täten för att individualisera föräldraförsäkringen. De har något viktigare att bevara än traditionella könsroller, nämligen en väl fungerande lönebildning.

Fler döda än vad som rapporteras

Att den 50 ton tunga väggen dödade två och skadade en är förstås förfärligt. Vad har gått fel? Vem är ansvarig? Efterspelet kommer att pågå under lång tid. Arbetsmiljöbrott tar flera år att utreda.

Media berättar att de två omkomna var anställda av en underentreprenör, vilket inte är så konstigt vid ett stort bygge. Men små underentreprenörer åtar sig ofta uppdrag med stora risker. Det är en trend som pågått i Sverige under många år.

Att de omkomna var utstationerade från ett annat land bidrar också till mörka bilden, att arbetsuppgifterna var farliga. Enligt Arbetsmiljöverkets statistik omkom 33 personer förra året. I själva verket var antalet 45, eftersom Arbetsmiljöverket inte räknar in dödsolyckor bland utstationerade i Sverige. Det är just bland de utstationerade som dödsolyckorna ökar.

Så vad göra? Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson kallade till presskonferens och var illa berörd. Hon berättade om satsningen på Arbetsmiljöverket i budgeten, att myndigheten får ytterligare 88 miljoner under nästa år. Det är ett steg i rätt riktning, men budgeten kommer att fällas av Sverigedemokraterna.

Samtidigt med olyckan var jag nämligen i riksdagen och intervjuade Sven-Olof Sällström (SD) om hur Sverigedemokraterna ställer sig till arbetsrätten. Jag passade på att fråga honom om budgeten och fick ett tydligt svar. ”Jag vill att vi fäller budgeten och det är sannolikt att det blir så”, svarade han.

Det är alltså inte glasklart att Arbetsmiljöverket får sina miljoner, även om Sverigedemokraterna efterlyst en sådan satsning.

Hur som helst visar varje dödsolycka att vi behöver fler inspektörer, vi måste nå upp till ILO:s krav på en inspektör per 10 000 arbetstagare, i dag ligger vi på 0,6 inspektörer per 10 000 arbetstagare. Det är oacceptabelt.

 

Lite ris bland rosorna

Att Arbetsmiljöverket skulle få höjt anslag var väntat men inte med så här mycket. Ökningen från 622 miljoner kronor till 709 miljoner kronor är enorm, särskilt i tider när övriga myndigheter förses med svångrem.

Arbetsmiljöforskningen är det sämre med. Visserligen satsar regeringen 25 miljoner kronor på forskning kring kvinnors arbetsmiljö de närmaste två åren, men någon uppbyggnad av den samlade arbetsmiljöforskningen är det inte tal om i budgeten.

Arbetsmiljöforskningen är utspridd på universitet och högskolor sedan den rekordsnabba nedläggningen av Arbetslivsinstitutet. När de nordiska länderna samlas för utbyte av arbetsmiljöforskningen skickas numera ingen inbjudan till Sverige. Arrangörerna vet helt enkelt inte vart inbjudan ska skickas. Regeringen kommenterar inte detta bekymmer i sin budget. Både fackförbund och arbetsgivarorganisationer lär bli besvikna på denna punkt.

Nyheter inom arbetsrätten är svåra att hitta i budgeten. Medlingsinstitutet får fortsatt förtroende att stötta och analysera lönebildningen men inget utökat uppdrag för att delta i kampen för minskade löneskillnader mellan män och kvinnor. Den uppgiften ligger som tidigare helt på arbetsmarknadens parter.

För att stoppa de staplade visstidsanställningarna aviserar regeringen att den återkommer. Både arbetsrättsliga och arbetsmiljömässiga motiv finns för en sådan ändring, anser regeringen.

Tredskodomar har betydelse

De enklaste fallen i en domstol kallas för tredskodomar. Då avkunnas en dom mot den som inte behagar dyka upp på en rättegång, eller struntar i att svara när domstolen begär ett skriftligt yttrande.

Den som har stämt vinner alltså målet, domstolen tar inte ställning till själva sakfrågan. Loppet är ändå inte kört, den som förlorat målet har möjlighet att ansöka om så kallad återvinning.  Då tas målet upp igen. Fast det sker ytterst sällan, ofta för att bolaget har försvunnit, inte sällan via en konkurs.

En tredskodom saknar alltså juridiskt intresse. Ändå skriver vi om dessa i våra nyhetsbrev och i tidningen. Några frågar sig varför. Skälet är att tredskodomarna ger en bild av villkoren på arbetsmarknaden.

Det senaste exemplet kommer från ett IT-bolag. En kvinna med provanställning åkte ut när hon vabbade under totalt fyra dagar under de två första veckorna. En provanställning kan avslutas på dagen, utan några som helst motiv, undantaget är diskriminering.

IT-bolaget reagerade inte efter att ha blivit stämt till Arbetsdomstolen och får därför punga ut med 100 000 kronor i skadestånd för missgynnande enligt föräldraledighetslagen. Exakt så mycket som DO begärt. Så kan det gå.

 

Olika metoder för jämställdhet

Att Ylva Johansson blir arbetsmarknadsminister var förstås väntat. Hon har sedan länge gjort anspråk på posten, och Stefan Löfven inser att det inte finns någon annan i partitoppen med samma erfarenhet.

Samtidigt kan Svenskt Näringsliv andas ut. När jag intervjuade Ylva Johansson framgick det tydligt att hon står långt från sitt forna parti V, eller VPK som det hette förr.

Ylva Johansson anser att bemanningsbolagen ska värnas och den allmänna visstidsanställningen ska bevaras. Jonas Sjöstedt tycker annorlunda. Även fackliga företrädare har börjat trycka på för att radera den allmänna visstidsanställningen, men Ylva Johansson lär inte byta fot.

Däremot vill hon stoppa de staplade visstidsanställningarna. Även Alliansen borde förstås ha stoppat det oskicket, men fastnade i övertygelsen att inget får göras som kan hindra möjligheterna att få jobb.

Att Stefan Löfven skulle plocka in någon ordförande från ett fackförbund till regeringen var inte heller helt oväntat. Kan tänka mig att Britta Lejon, ordförande för fackförbundet ST och tidigare minister, hoppades på ett erbjudande om comeback.

Istället gick det till Annika Strandhäll, ordförande för Vision. Samma dag som jag intervjuade henne rådde stress på Visions kontor. Fackförbundet hade gjort klart att Sverigedemokraterna inte skulle bjudas in till några debatter.

Annika Strandhäll måste tänka om på den punkten. Regeringen kommer inte undan debatter med något oppositionsparti.

Annika Strandhäll har också fått kritik för att vilja begränsa den oberoende journalistiken genom att tvinga förbundstidningen Vision att lyda under informationsavdelningen. Men i de egna leden har hon ändå varit populär och anses vara både handlingskraftig och lyhörd. Nya medlemmar strömmade dessutom till fackförbundet under hennes tid som ordförande, och det är ju viktigaste uppgiften för de fackliga företrädarna.

Nu ska Annika Strandhäll ägna sig åt socialförsäkringarna, men hon har gjort klart att Medlingsinstitutet måste bli mer aktivt för öka jämställdheten på arbetsmarknaden. I den frågan lär hon knappast tystna. Att påverka Ylva Johansson blir ändå svårt, eftersom den nya arbetsmarknadsministern värnar om parternas roll och tror på andra verktyg för att komma åt de ojämställda lönerna.

I sin blogg räknar Ylva Johansson upp fyra punkter för jämställda löner, och Medlingsinstitutet nämns inte i någon.

Senaste kommentarerna

Arkiv

Registrera dig och få vårt kostnadsfria nyhetsbrev!
E-post

Hitta konsulten

Sök bland tusentals konsulter på nya Konsultguiden.se

Annons

Du missar väl inte ditt HR-verktyg?

Med Lag & Avtal får du praktisk hjälp i det dagliga arbetet med dina medarbetare. Verktyget ingår i din tidningsprenumeration. Skaffa ditt lösenord här.

Parterna har bollen

Politikerna lämnade walkover, bloggar Lennart Kriisa