onsdag, 29 maj, 2013
Även Saco har satt ner foten i turordningsreglerna. Förbundet vill behålla dagens regler, men skälen är lite förvirrande. På ett fullsatt seminarium i går framhölls flera gånger hur lätt det är att runda turordningsreglerna. I praktiken är det redan kompetens som styr vid nedskärningar, resonerade Saco, därför finns ingen anledning att riva upp LAS.
LO använder andra ord för att försvara LAS. Karl-Petter Thorwaldssons åsikt är att turordningsreglerna ger facket en förhandlingsposition, i annat fall skulle facket inte ha något att säga till om vid nedskärningar. Därför vägrar LO rucka på nuvarande regler.
Förmodligen tänker Saco likadant, men just den formen av maktspråk passar inte akademikerna.
Däremot hävdar förbundet att visstidsanställningarna breder ut sig. Motmedlet är att visstidsanställningarna ska övergå till fasta anställningar efter 36 månader.
Almega har motsatt uppfattning och hänvisar till fakta. ANDELEN visstidsanställda har nämligen pendlat mellan 13 procent och 16 procent sedan 1995. Inga stora rörelser således.
Visserligen har ANTALET visstidsanställda ökat med 130 000 under perioden, men antalet anställda på arbetsmarknaden har under samma period ökat med 550 000.
Ja ni hör, siffertrixande hit och dit. Allt tyder hur som helst på att turordningsreglerna blir kvar ett bra tag till.
tisdag, 7 maj, 2013
Tvåmånadersregeln i Las är knepig. Det framgick tydligt när jag höll i ett seminarium om uppsägningar på grund av personliga skäl på Setterwalls advokatbyrå.
En arbetsgivare som vill avskeda en anställd får inte grunda avskedandet ENBART på omständigheter som han eller hon känt till i mer än två månader. Men vad betyder detta i praktiken? Säg att en handläggare kastar några trista ärenden i papperskorgen. Chefen blir förstås förbannad och delar ut en varning med beskedet att om det upprepas, då ryker anställningen. Ett halvår senare kommer samma handläggare försent till jobbet, då härsknar chefen till och avskedar handläggaren.
Kan detta hålla i en domstol? Nja, knappast resonerade advokaterna på seminariet. Den utlösande händelsen, som ledde till avskedandet, måste ha någon form av kvalité. Fast rättsfall saknas som kan bekräfta hur det ligger till med den saken.
Omvänt kan sägas att om arbetsgivaren väljer att avskeda för en GANSKA allvarlig händelse, och för att stärka avskedandet samlar ihop och redovisar ett antal tidigare lindriga övertramp, typ sena ankomster och luddiga samarbetssvårigheter, då finns risken att AD surnar till och tar parti för den avskedade arbetstagaren. Dra inte upp gammal skit, som en av advokaterna rådde åhörarna.
måndag, 29 april, 2013
Så är även Kommunals avtal i hamn. Ingen av de insatta trodde att strejken skulle bli verklighet. Då hade en konflikt om lönenivåer brutit ut, och sådana strejker vill ingen ha, varken arbetsgivarna eller fackförbunden.
Konflikter om villkoren i avtalen är en sak, men nivåerna, aja baja. Så lyder den tysta överenskommelsen ut mellan parterna.
Efter avtalsrörelsen är stora saker i görningen. Då drar omställningsförhandlingarna igång på nytt. Målet är att tjänstemännen ska få nya turordningsregler och mer guldkantade omställningsavtal. Hittills har det gått trögt. Arbetsgivarnas första förslag gick ut på att principen sist in först ut skulle raderas helt.
Arbetsgivarnas möjlighet att handplocka anställda vid nedskärningar skulle inte ens kunna prövas i domstol. Glöm det, svarade fackförbunden. Nu är förslagen som bollas lite mjukare, och Unionen sägs vara mest intresserad av en uppgörelse.
I praktiken är det stora starka Unionen som bestämmer, de mindre förbunden inom PTK kan visserligen vifta med en protesterande hand, och hoppas att Unionen ser den.
onsdag, 24 april, 2013
De senaste tre år har 5 500 anställda i våra kommuner blivit utköpta, visar en granskning från Sveriges Radios lokala kanaler. En del har förstås misskött sig, brutit mot anställningsavtalet och blivit utköpta. Inget konstigt med det. Hur Arbetsdomstolen bedömer misskötsamhet är sällan givet, därför är det bättre att komma överens om ett avgångsvederlag.
Men i många fall handlar det om anställda som inte motsvarar förväntningarna. De är sjuka, kanske har de något psykiskt eller fysiskt besvär som gör att de inte är hundra. Då blir de utköpta. Det här är en trend jag varnat tidigare för.
Och som Maria Idén, förhandlingschef på Jönköpings kommun uttrycker saken till Ekot:
”Tidigare hade vi utrymme att ha personer som inte presterar fullt ut, det utrymmet finns inte längre.”
Så vad händer med dessa personer, de som bara presterar till 70 procent? Får de nya jobb hos privata arbetsgivare? Knappast. Kommer de att leva på bidrag till 100 procent? Förmodligen. Blev det en bra affär för samhället?
fredag, 19 april, 2013
En del tycker att skvaller är fult, att vi inte ska rota i andras affärer. Själv brukar jag invända att skvallret är kittet mellan människorna, något som håller ihop flocken. För nyfikna är vi allihop, vi vill veta varför grannen till vänster skiljer sig, hur mycket grannen till höger tjänar. Vår nyfikenhet saknar hejd.
En del yrkesgrupper måste således tygla sina impulser mer än ändra, till exempel vårdpersonal, handläggare på försäkringskassan, poliser. Ett tangenttryck bort finns mängder med smaskig information.
Arbetsgivarna försöker markera så gott det går, formuleringarna varierar men budskapet är detsamma: Du får inte söka information om vänner, släkt eller kändisar, då bryter du mot anställningsavtalet och åker ut.
Men vad hjälper det. Dagens Nyheter begärde nyligen ut siffror från Försäkringskassan: Sex handläggare har blivit uppsagda och åtta har sagt upp sig själva det senaste året, alla hade de sökt otillåten information.
Inte nog med det. Ekot sände i vintras en uppmärksammad dokumentär om fallet Nora, den unga tjejen som våldtogs av en känd polischef och sedan misshandlades ytterligare av psykiatrin. Efter dokumentären har 49 vårdanställda loggat in i hennes journaler.
Och på Läkartidningens webbplats har en intensiv debatt rasat. En läkare åtalades för dataintrång efter att ha läst en tidigare patients journal. Tingsrätten friade och kom fram till att den åtalade läkaren nog deltagit i vården i alla fall, för läkare brukar ju konsultera varandra. Tja, hur skulle det annars slutat? Eller som en överläkare på Karolinska uttryckte det hela: ”Vi kan lika gärna gå ner till polisstationen allihopa.”
Arbetsgivarna vet inte riktigt hur tjuvläsarna ska hanteras arbetsrättsligt, den inkopplade landstingsjuristen konstaterade kort i en intervju att ”nyfikenheten tog överhanden”.
Men lugn, Arbetsdomstolen har satt några gränser. I ena änden finns handläggaren på Försäkringskassan som uppmanades av sin fru att följa hennes ärende. Efter skilsmässan var frun hämndlysten för chefen. Arbetsdomstolen tyckte inte ens att handläggaren förtjänade en disciplinpåföljd.
I den andra änden finns de tre handläggarna på Försäkringskassan, två med vardera 39 års anställningstid, som vanemässigt gjort otillåtna sökningar. Dessutom hade de fört in anteckningar i ärendena. Tack och hej, sa Arbetsdomstolen. Något enstaka litet övertramp kan således få passera, sedan ryker anställningen.
torsdag, 11 april, 2013
Transport hoppas på ett ordentligt tillskott i kassan, hela 20 miljoner krävs av ett åkeri. Fast egentligen struntar Transport förstås i pengarna, förbundet vill markera mot lönedumpningen på de svenska vägarna. Tricket är att betrakta lastbilschaufförerna som uppdragstagare istället för arbetstagare, då gäller inte kollektivavtalet.
Nu ligger målet hos AD och det är minst sagt spännande. AD har aldrig tidigare prövat om chaufförer kan betraktas som arbetstagare eller uppdragstagare. Alltså måste de allmänna reglerna tillämpas. Att åkeriet äger lastbilarna talar för att de är arbetstagarem, att chaufförerna är ute på vägarna och sköter sig själva talar för att de är uppdragstagare.
Fler omständigheter behöver redas ut, vad har de för avtal, längden på dessa, kan chaufförerna även arbeta åt andra bolag, hur betalas lönen ut?
Transport har förmodligen inte en susning, för fackförbundet vet inte ens namnen på de 135 chaufförerna, de är som spöken, och ingen av dem lär svänga förbi AD och berätta hur det ligger till.
onsdag, 3 april, 2013
Så var industriavtalet i hamn och båda parter vill framstå som segrare. Åke Svensson, vd för Teknikarbetsgivarna, vill övertyga sina medlemmar om att de kommit billigt undan. I gårdagens intervjuer pratade han om 6,2 procent på tre år, och att nivån var ”något hög”.
Anders Ferbe, ordförande för Metall, använder i stället uttrycket ”avtalsvärde” och summan 6,8 procent. Avsättningen till delpensionen motsvarar 0,6 procent.
I plånboken blir det hur som helst prick två procent mer per år. Och nu till den avgörande frågan: ger två procent ökad köpkraft?
Karl-Petter Thorwaldsson, LO:s ordförande, tycker ju riksbanken ska hålla fast vid de låga räntorna, han hoppas på en inflation på två procent.
I så fall blir det ingen reallöneökning.
Tänk följande, inte helt osannolika, scenario: Riksbanken håller fast vid den låga räntan, konjunkturen vänder uppåt, inflationen tar fart. Vad säger medlemmarna då om det långa avtalet? Drar svekdebatten igång?
Å andra sidan kanske bromsen inte släpper de närmaste tre åren, då är avtalet hyggligt.
måndag, 25 mars, 2013
Över hela landet sköljer en effektiviseringsvåg. Arbetsuppgiften som tidigare krävde sex händer ska nu klaras på två. Alla får lite mer ansvar, och sådant kan ju pigga upp. Så länge den anställde klarar ansvaret, vill säga. För några blir det början till slutet.
På chefsmötena dras nämligen tunga suckar, särskilt inom stat och kommun. Där har mängder av anställda fått mer avancerade arbetsuppgifter, som de i många fall inte mäktar med. Cheferna står rådvilla; hur svårt kan det vara att hantera köttfärsen i skolköket? Vi har ju förklarat hundra gånger.
Nu kopplas personalkontoret in och så kommer åtgärden – starta en rehabutredning. Att den anställde aldrig varit sjuk en dag spelar ingen roll, här ska undersökas vad som saknas i skallen.
Under den medicinska bedömningen plockas stämpeln fram. Det kan handla om neuropsykiatriska diagnoser, som aspegers eller adhd, eller lätta förståndshandikapp.
Efter stämpeln blir det frågan om utköp, för arbetsgivaren hittar ingen plats för någon med skavanker i själ och förstånd.
Något provocerar i denna ordning. Om vi, samhället, anser att organisationerna ska slimmas till ett minimum, att de som inte håller måttet ska ut, då är det skonsammare att tillämpa den rena arbetsrätten.
Om en anställd inte klarar att utföra sin arbetsuppgift, då måste chefen ta reda på orsaken. Kan handledning och utbildning råda bot? Om inte det räcker, då går vi till nästa arbetsrättsliga steg – omplaceringsutredningen. Och finns inga andra arbetsuppgifter, då väntar uppsägning på grund av personliga skäl. Sådana brukar sluta med utköp. För den enskilde går livet förhoppningsvis vidare. Utan diagnosen som han eller hon aldrig har önskat.
torsdag, 21 mars, 2013
Varje år finns en enkel nyhet att plocka fram – ökningen av antalet utdrag ur belastningsregistret. Ökningen är enkel att förklara: Företagen som erbjuder oss hemhjälp blir till exempel bara fler. Här finns enkla pengar att tjäna med RUT-avdraget. Företagen har till och med svårt att hitta personal, de annonserar via arbetsförmedlingen och sätter upp lappar.
Alla som söker den typen av jobb måste visa ett utdrag ur belastningsregistret, vilket inte är särskilt märkligt. Ingen vill lämna ut sina hemnycklar till någon kriminell, än mindre sina barn.
En vanlig invändning är att den som begått ett brott aldrig kan få ett arbete, åtminstone inte under de fem åren som pricken sitter fast i registret. En del kräver därför att politikerna måste agera och visst, en begränsning kan vara motiverad. Arbetsgivaren bör ha ett rimligt skäl att kräva utdrag.
Om arbetsgivaren även kräver utdrag från Försäkringskassan, då blir en lagändring mer akut. Att begå brott är ändå någon form av val – inte att bli sjuk. För tio år sedan begärdes över 1011 utdrag från Försäkringskassan. Jag kontaktade Försäkringskassans statistikenhet för att undersöka hur det ser ut i dag, och förra året begärdes hälften, eller 567 registerutdrag ut. Integriteten är alltså fortfarande hyggligt intakt.
onsdag, 13 mars, 2013
Ser en live-debatt från TCO om staplade anställningar. Eva Nordmark, TCO:s ordförande kan inte begripa varför regeringen vägrar att följa EU-rätten, alltså att stoppa de staplade visstidsanställningarna.
Miljöpartisten Ywonne Ruwaida är inbjuden till debatten och får ordet. Hon påstår att missbruket har ökat, att Sverige har förändrats sedan 90-talet. Fast så är det ju inte. Andelen visstidsanställda ökar inte, missbruket vet vi inget om. Statistiken finns i SCB:s arbetskraftsundersökningar.
Ingela Gardner Sundström, ordförande för SKL, känner förstås till detta och kräver bevis för att missbruket ökar.
Det kan inte Eva Nordmark svara på, utan håller fast vid att möjligheten till missbruk finns, och att hon hör många upprörande historier från medlemmarna. Inom medicinen kallas det för anekdotisk evidens. Enskilda berättelser värda att lyssna till, utan att kunna presentera forskning.
Panelen får också en fråga från publiken, vilka bevis finns för att möjligheten att stapla visstidsanställningar, alltså ökad flexibilitet som det heter, har lett till fler jobb. Det kan ingen heller svara på, forskning saknas.
Fast egentligen är frågan enkel, missbruk eller ej. Om vi är med i EU, då bör vi också följa reglerna. Men Katarina Brännström, moderat i arbetsmarknadsutskottet, verkar vara inställd på att frågan ska avgöras i EU-domstolen. Oavsett hot från EU-kommissionen. Inget lär alltså hända i år.
