Lennart Kriisa

Lag & Avtals chefredaktör bloggar om arbetsrätt

Släpp in C-laget

Läser om C-laget i Arbetsmarknadsnytt, en nyhetsportal som drivs av Svenskt Näringsliv.  C-laget är de nyanlända som aldrig kommer att få in en fot på arbetsmarknaden. Det låter dystert. Fast nog är det svårt att hitta enkla jobb i Sverige. Annat är det i London, som jag nyligen besökte.

Där jobbas det överallt, ett överflöd av personal på hotellen, i butikerna, på restaurangerna. Få pratar engelska utan brytning, de kommer från världens alla hörn. Men var femte som arbetar i London tjänar mindre än vad som anses behövas för att kunna försörja sig, lite drygt 9 pund i timmen, eller en dryg hundralapp.

Behöver vi en motsvarande utveckling i Sverige? Fler lågavlönade jobb som det knappt går att försörja sig på? Tja, det beror ju på alternativet. Att få ett arbete med låg lön är bättre än inget jobb alls. Stefan Löfven, tidigare ordförande för IF Metall, är förstås livrädd för en sådan utveckling.

Inom fackförbundsrörelsen finns en fruktan att låglönejobben kommer att dra ner lönerna för de som redan befinner sig i A-laget, alltså de med fasta anställningar och kollektivavtal. Och b-laget, alltså de timanställda, kommer att bli fler och få lägre löner.

Regeringens motargument är att det redan finns instegsjobb, alltså bidrag. Alla arbetsgivare som anställer en nyanländ invandrare kan få 80 procent av lönen i bidrag. Reformen har ändå inte blivit någon succé och nu gäller andra förutsättningar. Under fyra månader förra året kom 140 000 flyktingar till Sverige.

Den senaste strategin är att myndigheterna måste ordna fram 1000 praktikplatser per år för flyktingar som fått uppehållstillstånd. Behövs fler byråkrater? Än så länge är det oklart vad flyktingarna ska göra på myndigheterna. Nog måste vi även våga diskutera möjligheterna att skapa fler låglönejobb, hur otäckt det än låter. Läkare ska förstås jobb som läkare, lärare som lärare, men resten? De som inte fått gå i skolan? Kanske håller inte den svenska modellen för de nya utmaningarna. Kanske behövs en lag om minimilön och massor med låglönejobb. Sysslolösheten är det största hotet för Sverige.

Behåll framtidens ingenjörer

Regeringen har börjat ta sig i kragen. Det är både bra och dåligt. Vi kan inte ha hundratals gatubarn på drift i Stockholm. För gatubarn finns bara en väg att försörja sig – genom kriminalitet. Den som tror att gatubarnens kriminalitet beror på att de kommer från Marocko, inte för att de är gatubarn, bör läsa Oliver Twist. Men hur synd det än är om de marockanska gatubarnen, så kan inte Sverige ta på sig ansvaret. Fattigdom kan aldrig bli ett asylskäl om vi vill bevara välfärdssamhället.

Alltså ska gatubarnen omhändertas och skickas tillbaka. På den punkten är inrikesminister Ygeman tydlig. Givetvis vill inte Marocko ta emot dem, i hamnstaden Tanger finns redan 30 000 gatubarn. Eftersom gatubarnen inte kan styrka sin identitet behöver inte Marocko heller släppa in dem. Sverige måste alltså betala – eller muta –  Marocko. Kanske stötande, men samtidigt kan Sverige se till att gatubarnen får ett anständigt mottagande.

Regeringen förhandlar även med Afghanistan. Förra året kom 23000 afghanska ungdomar till Sverige. Samtliga ensamkommande. Regeringens mål är att de ska skickas till Afghanistan. Men många av de afghanska ungdomarna har aldrig satt sin fot i Afghanistan. De är födda i Iran, dit deras föräldrar flydde från talibanerna. Där har tillvaron varit hopplös. Ingen rätt till skola, ingen rätt till någonting. Iran har inte brytt sig nämnvärt, afghanerna utgör billig arbetskraft. Fast nu har arbetslösheten stigit i Iran, den är över tio procent. Iran vill därför deportera afghanerna. Om de är tonåringar får de förvisso en chans att stanna – om de först åker till kriget i Syrien. Där ska de strida på Assads sida, de unga afghanerna är utmärkta som kanonmat. Om de överlever utlovas iranska id-handlingar.

Många ungdomar väljer därför att fly till Sverige. En familj som inte försöker samla ihop pengar till flyktingsmugglarna betraktas i det närmaste som ansvarslös.

Väl framme i Sverige satsar de afghanska ungdomarna stenhårt på att plugga och lära sig svenska. Jag känner flera av dem. Deras högsta dröm är att få utbilda sig, och de flesta jag pratat med vill bli ingenjörer. Jag vet inte varför just det yrket är så populärt, men Sverige kan bara tacka och ta emot. Förvisso är det rimligt att bromsa inflödet av ytterligare afghanska ungdomar från Iran, flyktingströmmen kommer nämligen inte att ta slut. I Iran finns tre miljoner afghaner. Och kanske är det ändå bättre att bli deporterad till Afghanistan från Iran, än att vara sysslolös på ett svenskt asylboende under ett flera år i väntan på uppehållstillstånd. Migrationsverket hinner knappt sortera alla akter.

Inrikesminister Anders Ygeman har tyvärr aldrig sagt ett gott ord om de ensamkommande. Arbetsgivarna pratar om nya låglönejobb, vilket kan vara positivt för en del flyktingar men här har vi en grupp som satsar på högre utbildningar. Vad fackförbunden vill är lite oklart, viktigast för dem är att förhindra nya låglönejobb som drar ner deras medlemmars löner.

Anders Ygemans mål är att de afghanska ungdomarna ska utvisas till Afghanistan, det är så han uttrycker sig. Skälet är väl att tillfredsställa den allmänna opinionen, oavsett om den är insatt i problematiken eller ej. Att övertala Afghanistans president blir enkelt. Sedan 2002 har Sverige gett 6,9 miljarder kronor i bistånd till Afghanistan. Att göra sig av med framtidens ingenjörer är alltså enkelt, men även inhumant och dumt.

Visst får du hata kollektivavtal

När de anställda började tjata om kollektivavtal, då blev chefen förbannad, han hade inte alls lust att skriva under ett sådant avtal. Men de anställda stod på sig.  Chefen tappade humöret fullständigt, började ifrågasätta de anställdas prestationer. Sedan blev de uppsagda hela bunten. Arbetsbrist, förklarade chefen.

Fackförbundet Byggnads vände sig till Arbetsdomstolen och krävde skadestånd. Bevis radades upp för att chefen skulle ha kränkt föreningsrätten. En arbetsgivare får ju inte “vidta en åtgärd som leder till skada för arbetstagaren.”

Men vad är en skada? Tja, ordet hämnd gör det mer begripligt. Vid ett möte hade chefen ifrågasatt att de anställda kontaktat fackförbundet. Chefen ska ha varit rejält irriterad och läxat upp arbetstagarna, ett kollektivavtal skulle nämligen bli alldeles för dyrt. Föreningsrättskränkning, dundrade facket. Fast arbetsgivare får hata kollektivavtal, eller som Arbetsdomstolen skriver i domen: “uttrycka en negativ inställning till att teckna kollektivavtal.”

Men direkt efter mötet begärde chefen in körjournalerna. Här har arbetsgivaren alltså hämnats, och det är otillåtet. Både facket och de anställda hade rätt till skadestånd. Om chefen hade haft lite is i magen hade han säkert klarat sig.

Efter att ha granskat körjournalerna började chefen ifrågasätta de anställdas prestationen.  Men det var inte att hämnas, resonerar Arbetsdomstolen, chefen har rätt att vädra sina åsikter om de anställda.

Bolaget hade också rätt att säga upp de anställda. Det är arbetsgivaren som avgör vad som är arbetsbrist, och beslutet kunde inte kopplas ihop med att de anställda hade krävt kollektivavtal, tyckte Arbetsdomstolen.

Så vad lär vi oss av denna dom? Föreningsrättskränkningar handlar om att hämnas, inte om att uttrycka åsikter.

 

 

 

 

Visselblåsarfunktionen fel väg

Att inrätta en visselblåsarfunktion var det mest överraskande under Kommunals presskonferens. Att en sådan behövs är ett direkt hån mot Kommunalarbetaren, förbundets egen tidning. En fackförbundstidning agerar på medlemmarnas uppdrag, den ska även granska förbundet. Men Kommunals förbundsledning gillar inte sin fackförbundstidning, den har aldrig uppmuntrat tidningen att granska den egna organisationen.

Kommunalarbetaren har ändå gjort sina små försök, vilket har väckt stor irritation inom den högsta ledningen. Den numera avgångne kassören Anders Bergström argumenterade till och med för att frikoppla tidningen helt från förbundet, den skulle få klara sig på egna intäkter, inte en spänn till från medlemmarnas pengar. Vilket givetvis skulle betyda en nedläggning.

Att ge Kommunalarbetaren uppdraget att granska den egna organisationen skulle vara betydligt mer effektivt än att inrätta visselblåsarfunktion.  För vem ska sköta visselblåsarfunktionen? Någon advokatbyrå? Advokatbyråer åtar sig gärna uppdraget, men de är inte kända för att vara billiga. Och det ringer inte ofta. Om Kommunal själva bedriver visselblåsarfunktionen, hur ska den då kunna garantera visselblåsarens anonymitet? Så mycket bättre att ge Kommunalarbetaren uppdraget.

 

 

Begriplig vrede bland Kommunals medlemmar

När Aftonbladets reporter Richard Aschberg börjar granska, då är det säkrast att genast upprätta en mediestrategi. Aschberg ringer och ringer, det ena namnet leder till nästa, och finns det några som vacklar, då övertalar dem att berätta lite mer än vad de hade tänkt sig.

Kommunal valde tyvärr den sämsta av mediestrategier, att försöka påverka Aftonbladets chefredaktör. Kommunals kassör, Anders Bergström, ringde nämligen till Jan Helin och undrade vad som var på gång. Anders Bergström tyckte att han kunde slå den signalen, eftersom han sitter i Aftonbladets styrelse. Sådant sporrar bara redaktionen.

Vreden bland Kommunals medlemmar är nu total.  De ursinniga kommentarerna på Kommunals Facebook-sida måste vara oerhört stressande för Kommunals ledning. Fast vad är det Kommunals ledning egentligen har gjort? Att ledningen bott gratis på den egna konferenanläggningen Marholmen är klantigt, men inte särskilt upprörande. Att spritnotan efter en julfest landar på 110 000 kronor, för bara 200 gäster, är däremot idiotiskt. På en julfest är det normala att bjuda på en välkomstdrink och ett glas vin under middagen, ytterligare besök i baren får gästerna bekosta själva.

Den som tjänar 20 000 i månaden, och betalar en hög fackavgift, vill inte läsa i Aftonbladet om spritfester. Varför har tidningen Kommunalarbetaren inte granskat detta? Fördelen med en oberoende fackförbundstidning är att den ska agera på medlemmarnas uppdrag och granska den egna organisationen. Då slipper förbundsledningen den här typen av artiklar.

Nu väntar en avtalsrörelse och sannolikheten för en storstrejk ökar. Kommunals ledning måste visa att den gör sitt yttersta för sina medlemmar. Då krävs en storstrejk. Om inte ledningen avgår innan dess förstås.

Utmaningarna för 2016

Att kalla 2015 för ett mellanår må låta fel, med tanke på flyktingkris och politisk turbulens, men på arbetsmarknaden har det mesta stått stilla. Nästa år kan mer hända.

Arbetsrätten. Samtliga partier inom Alliansen är eniga om att lagen om anställningsskydd ska reformeras. Nästa år kommer sannolikt ett gemensamt förslag. En del tror att Alliansen kommer ersätta turordningsreglerna med kompetens. Andra tror att Alliansen inte vågar ta den fajten med fackförbunden, istället kommer möjligheterna att göra undantag från turordningsreglerna att utökas.

Sjuktalen. Från 1 mars nästa år gäller en ny föreskrift från Arbetsmiljöverket. Förhoppningsvis kan den sätta fart på det psykosociala arbetet, till exempel att chefer börjar utföra psykosociala skyddsronder.

Arbetsplatsolyckorna. Antalet dödsolyckor är färre än någonsin. Arbetsmarknadens parter och Arbetsmiljöverket satsar stora resurser för att de ska fortsätta ner mot noll.

Arbetslösheten fortsätter att sjunka. Särskilt för ungdomarna har det redan börjat ljusna. Under november var 88 000 i ålderskategorin 15-24 arbetslösa, en minskning med 50 000 jämfört med föregående år.

Avtalsrörelsen.  En turbulent avtalsrörelse väntar. Osämjan inom LO-facken bidrar, flera förbund har fått nog av industrins normerande roll. Fackförbunden inom 6F, Kommunal och lärarfacken kräver mer än IF Metall.  Räkna med en stökig vår.

Omställningen. Samtalen mellan IF Metall, Handels och arbetsgivarna återupptas efter avtalsrörelsen. Frågor om anställningsskydd och kompetens ska förhandlas i botten. Tjänstemannafacken lyckades inte enas för att hitta en lösning med arbetsgivarna. Sannolikheten för att LO-facken ska ta arbetsgivarna i hand är inte särskilt hög.

 

 

Framtidens anställningar redan här

“Aldrig mer Uber”, sa min kompis i fredags kväll. Han hade under veckan åkt med det omdebatterade taxibolaget. Körningen hade varit utan anmärkningar. Han kom dit han ville och klev ur bilen. Föraren fick en trea i betyg. Kunderna ska nämligen sätta betyg på förarna, som alla är egenföretagare. Sådan är taxibolagets affärsidé.

Nästa dag blev min kompis uppringd av Uber. Varför hade han bara satt en trea? undrade någon från bolaget. Hade föraren gjort något fel? Min kompis blev irriterad. Han hade gett föraren betyget godkänd och ville inte lägga tid på att motivera sitt beslut. Men bara fyror eller femmor är acceptabla för Uber.
“Ska jag behöva känna dåligt samvete för att jag gav en trea i betyg? Förlorar han jobbet nu? Jag vill inte behöva tänka på  det här som kund!” utbrast min kompis.

Ytterligare en kompis satt med vid vårt bord. Han hade en annan uppfattning.
“Alla får en chans att arbeta för Uber. Om de inte duger som förare, då får de dåliga betyg och åker ut. Det är väl bra för alla?”

Tja, kanske är det såhär framtidens anställningar ser ut. Då blir det snurr på arbetsmarknaden och alla får komma in. Ingen kommer i och för sig att få banklån.

Den stora språkmissen

Hur ska flyktingarna komma ut på arbetsmarknaden? Svenskt Näringsliv vill bromsa ingångslönerna, sänka trösklarna och erbjuda riktiga jobb. Fackförbunden brukar fokusera på skola och praktikplatser. Men viktigast är att de nyanlända lär sig svenska. Den som kan språket har alla möjligheter.

I helgen träffade jag några asylsökande tonåringar. De går i skolan, men där går det trögt att lära sig svenska. Klasserna är stora och språken många. Ingen lätt uppgift för lärarna. På boendet sitter alla ungdomar med sin mobiler. De har fått med sig telefonerna hemifrån, både för kunna kommunicera med smugglare längs vägen och hålla kontakt med anhöriga. Nu vill tonåringarna lära sig svenska, men de kollar meningslösa klipp på Youtube, precis som svenska tonåringar.

Jag började leta efter språk-appar till deras telefoner. Men det fanns inte en enda vettig app för att lära sig svenska. Migrationsverket har ingen app överhuvudtaget. Jag letade vidare på Youtube. Hittade bara några taffliga klipp upplagda av privatpersoner.

Nog borde svenska myndigheter (eller arbetsmarknadens parter?) satsa en slant på lektioner i svenska via nätet. Egentligen skulle det räcka med tre språk, arabiska, persiska och somaliska. Dessa språk behärskar den absoluta majoriteten av de asylsökande. De vill inget hellre än att  lära sig svenska och börja jobba.

Yrketiken i gungning

En del yrken, sådana som är extra viktiga för samhället, har etiska regler.

Advokatsamfundets etiska regler, första paragrafen, står det: “En advokats främsta plikt är att visa trohet och lojalitet mot klienten.”

Advokat Ola Samuelsson, som försvarade den tidigare terroristmisstänkte 22-åringen uttalade sig i media. “Det fanns fog för att ställa frågor och att göra det just till honom”, förklarade advokaten. På vilket sätt hjälpte det uttalandet hans klient? Ingen rök utan eld, var beskedet från advokaten.

Läkarna har också yrkesetiska regler. Såhär står det i första paragrafen:

1. Läkaren ska i sin gärning ha patientens hälsa som det främsta målet och om möjligt bota, ofta lindra, alltid trösta, följande människokärlekens och hederns bud.

Regeringen har meddelat att  de ensamkommande flyktingbarnen ska genomgå medicinska åldersbestämningar. Läkarna ska alltså skelettröntga barn för att avgöra vem som ska avvisas, hur går det ihop med de yrkesetiska reglerna? (Samtidigt går det att förstå behovet av att kunna åldersbestämma unga vuxna som i nöd tar chansen att ljuga om sin ålder.)

Även för media finns etiska regler. Här är paragraf 15 i de pressetiska reglerna.

“Överväg noga konsekvenserna av en namnpublicering som kan skada människor. Avstå från sådan publicering om inte ett uppenbart allmänintresse kräver att namn anges.”

Borde media, enligt denna regel, avstått från att publicera namnet på den tidigare terrormisstänkte 22-åringen? Nja. Allmänintresset var ju enormt efter att Säpo jagat upp stämningen. Men namnpubliceringen var ändå ett gigantiskt misstag. Efter att misstankarna visade sig vara ogrundade måste media nu göra allt för att återupprätta 22-åringens rykte.

Nu går det inte att skriva om vad som egentligen hände. Något fick ju Säpo att agera, vad? Kanske hade 22-åringen skrivit något olämpligt, det går inte att förmedla längre, alla vet vem han är. Gränsen för förtal är redan passerad. Om han förblivit “22-åringen” hade media kunnat fullgöra sitt uppdrag, att ta reda på vad som utlöste terrorlarmet och hur avlyssningen gick till.

Visst kan politikerna ändra Las

Carola Lemne, vd för Svenskt Näringsliv, förklarade i Ekots lördagsintervju att hon helst ser att arbetsmarknadens parter förändrar arbetsrätten. ”Det gagnar ingen med den pingpongpolitik som kan uppstå. Nu har vi den här regeringen, då lagstiftar vi åt det här hållet. Och sedan får vi en ny regeringen som lagstiftar åt andra hållet.”

Analysen är bara delvis korrekt. Den borgerliga fyrpartiregeringen införde i början av 1990-talet möjligheten att undanta två arbetstagare från turordningen. Socialdemokraterna och Vänsterpartiet rasade. Efter den röda valsegern, år 1994, kom en återställare av Las. De möjliga undantagen från turordningen försvann.

Men de borgerliga partierna gav sig inte. Med stöd från Miljöpartiet uppstod en ny chans. De två undantagen från turordningen återinfördes. Den socialdemokratiska minoritetsregeringen protesterade. Visserligen var Göran Perssons regering nöjd med att undantagen bara skulle gälla företag med färre än tio anställda, men förslaget var i sin helhet ändå “oacceptabelt”.

Socialdemokraterna skrev i betänkandet att undantagen “rubbar den balans mellan arbetsgivarens och arbetstagarens intressen som Las bygger på. Turordningsreglerna ska förhindra godtycke från arbetsgivarens sida.”

Socialdemokraterna släppte därefter frågan. Partiet har accepterat de nuvarande undantagen. Slutsatsen är alltså att Las kan ändras fram och tillbaka några gånger, sedan ger något parti upp och förändringen blir permanent.

Senaste kommentarerna

Arkiv

Registrera dig och få vårt kostnadsfria nyhetsbrev!
E-post

Annons

Hitta konsulten

Sök bland tusentals konsulter på nya Konsultguiden.se

Du missar väl inte ditt HR-verktyg?

Med Lag & Avtal får du praktisk hjälp i det dagliga arbetet med dina medarbetare. Verktyget ingår i din tidningsprenumeration. Skaffa ditt lösenord här.

Släpp in C-laget

Sysslolösheten största hotet mot Sverige, bloggar Lennart Kriisa